emmassagetina

Idag har jag anmält mig till fortsättningskursen i MikroMassage    Så nu vet jag vad jag ska göra på "fritiden" i sommar.....plugga....  ...plugga och plugga!!        

Men DET gör jag så gärna, för det här är det mest intressanta jag gjort   och jag vill lära mig mer och mer om det!

Nu ska vi ta MikroMassagen till en ny nivå, det är imponerande sen förut så vad ska det inte bli sen?

Längtar redan till juni, då det hela börjar   

Nu blir det till att fixa nånstans att sova, i Göteborg, under kursdagarna. Men det löser sig alltid    Jag har lagt ut frågan till goa "Hansa Bansa" kanske jag kan få låna en soffa eller nåt hos henne   

Har du inte redan provat MikroMassage, denna magiska form av behandling, så tycker jag du ska boka en tid.

Kolla under nyheter-fliken på min hemsida www.emmassagetina.se  så kan du läsa mer om det   

Det är ett snabbt och enkelt sätt att komma till rätta med sina problem, funkar på det mesta faktiskt.

Till sommaren kommer jag också att behöva lite försökspersoner igen   Hör av dig om du vill vara med.

Gör livet så lätt som möjligt, man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök   

Idag har jag varit på "tant-renovering".......fått massage alltså   

När man jobbar som massör är det lätt hänt att man bara ger och ger, men aldrig får   

Jag har en goooood vän i Skattkärr, Marith   , hon har jobbat några år som nagelskulptör/tekninker.

Vi var de allra bästa vänner för 30 år sen, våra dåvarande män var barndomskompisar   och vi umgicks jämt!

För 18 år sen var det nåt som kom emellan och vi tappade kontakten    Under åren som följde sågs vi inte alls och våra liv fortsatte åt helt olika håll.

Men så, för ett år sedan (lite drygt) träffades vi igen   och det var som om vi aldrig varit skilda åt!

Vill passa på att säga att det var yttre omständigheter som orsakade skillsmässan.

När vi återsågs, på Bergviks köpcenter, upptäckte vi att vår vänskap fanns kvar   

Vi pratade, pratade och pratade, och det hela slutade så småningom med att Marith utbildade sig till massör!! Vi blev kollegor   

Så idag har jag skördat frukten av vår återförening, jag har fått behandling!!

Fast det var inte första gången    och inte sista heller.

Ta hand om era vänner, man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök   

Den 10/3 2005 blev en spännande och smärtsam dag!

Den började på morronen med att jag fick hem ett helt lass med höbalar    Dessa slängdes in, på loftet över stallet, i en enda hög.

Då jag ville ha lite mer ordning där uppe så klättrade jag uppför stegen och in på loftet. Min man hade bett mig att INTE göra det, eftersom det var is och snö där stegen skulle stå.

Lyssnade jag? Nej naturligtvis INTE!! Istället passade jag på när jag var ensam hemma!

Efter att ha lagt iordning de 300 balarna (och sånär knäckt mig) skulle jag "hasa" mig ner på marken igen. Klev ner på översta "stegpinnen", slant med foten, sparkade till i väggen och föll!!! MED stegen runt benen   

Det var nästan så jag "såg livet passera revy" medan jag föll!

Landade med ett BRAAAK!! på stallbacken och slog luften ur lungorna!

Benet (som varit instucket mellan "stegpinnarna") skrapades HELA vägen från knät till foten    ryggen kändes bruten och huvudet hade fått sig en smäll   

Tänk om man kunde lyssna på andra nån gång!!

Nu gällde det att ta sig in, få av skor och jeans och få benet i högläge. Men hur?

Efter lite krypning, hasning och (sista biten) haltning kom jag så in i huset.

Tog telefonen    på köksbordet och la mig på sängen med benet upp på väggen.

Där låg jag med kroppen värkande och SÅG benet svullna till dubbel storlek!!

SEN kom smärtan! Hjälp så ont det gjorde överallt!

Ringde min man som kom hem på direkten, tror han fick en mindre chock när han fick syn på mig   

Det blev en tur till akuten och röntgen......men ibland har man änglavakt    INGET var brutet!

Nu blev det en tur till Karlstad och smärtenheten, för att kolla min nervstimulator så inte den skadats i fallet. Lilla ängeln   var med mig igen, allt väl med min kära "August"

Efter den upplevelsen dröjde det läääänge innan jag vågade mig upp på stegen igen, och jag kan inte säga att jag tycker om det än idag.

Kan faktiskt vara så, att jag lärde mig nåt den dan   Att jag inte SKA göra allt själv t.ex.

Var rädd om dig. Det finns bara en av dig och man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök   

Ska nu berätta om en kväll på Akkis, nån gång i mitten av 80-talet.

Vi satt i rökrummet, som vanligt, det var där vi hade den sociala samvaron patienterna emellan. Man tog en cigg    och pratade, om allt UTOM operationer!

Just den här kvällen var det nån som sa: - Jäklar vad gott det skulle vara med    pizza!

Nån annan svarade: - Ja, och lite vin    till det. Alla instämde med de som talat.

Det var ju inte så konstigt att drömmarna handlade om mat, det som serverades på sjukhuset var ju ingen höjdare precis!

Ändå togs maten från Arlanda    just i den vevan, eftersom sjukhusköket var under renovering.

Åter till rökrummet. En av patienterna, Olle, jobbade som polis   i Uppsala till vardags. Han ringde sina kollegor och beställde "hemkörning" av pizzor till avd. 70 F.

Vi bänkade oss runt ett bord i dagrummet i väntan på den goda maten.

Snart såg vi, i andra änden av den lååååånga korridoren, två "biffiga" polismän i uniform   De var rejält muskliga båda två!

Den ena bar på ett BERG av pizzakartonger och den ljuvliga doften spred sig till våra näsor.....nästan så man började dregla   

När de båda "snyggingarna" kom fram till bordet, lutade de sig närmre oss och "trollade fram" två vinflaskor var ur sina uniformsjackor. Nu såg de inte riktigt så välpumpade ut längre   

Den kvällen blev det pizza och vin till kvällsmat och vi var livrädda att personalen skulle komma för nära     (det är ju inte tillåtet att ta in alkohol på sjukhus)

Men oj vad Uppsalas poliskår   var uppskattade den kvällen. DET kan man kalla god polisiär service   

Det blev en kväll att minnas, av glädje! De stunderna var ju ganska sällsynta för oss patienter   

Njut av de fina stunderna, man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök   

Resan mot viktnedgång och Vansbro har börjat!!

Vägde in på julafton.....huuuuu!!! vilka siffror    Nu jäklar ska förändringen ske!

Innan nyår hade jag tappat 2½ kg!! Ja ja, ingen glädje i förskott, det går ju ofta fort så där i början.

Men, nu har jag sammanlagt gått ner 3,8 kg....jag är nööööjd     

Har börjat simma igen   och jag ÄLSKAR det, precis som alltid!

Vatten är mitt element!

På den tiden, då jag satt i rullstol, var jag fri i vattnet. Jag var jämnställd....ja ofta bättre än mina vänner. DET kändes skönt   för en själ som "alltid" hade svårt att hänga med.

Mitt liv har vänt, till det bättre, efter att jag fick min "inopererade elektriska nervstimulator" 2005 (han heter August). DET var (medicinskt sett) det bästa    som hänt mig!!

Ja, jag hade ju egentligen fått min första apparat 1993....men den jag fick 2005 var suverän. Den är laddbar och ska hålla till 27 juli 2014.

DET kallar jag revolution!! Innan dess hade det inopererade batteriet tagit slut, var 7.e månad. Det innebar operation lika ofta   och DET var mindre kul!

Eftersom min kropp/hjärna utsatts för operation/narkos, mer än 70 gånger så är det tacksamt att slippa sånt under en tid.

Alla dessa narkoser har gjort att jag inte har så mycket minnen från förr    Ett exempel är när dottern, Emma, skulle konfirmeras förra sommaren.

Hon frågade en dag om hennes äldre bröder hade konfirmerats. Jag hade error i hjärnan (som vanligt)   

Ringde min yngste son, och frågade; - Har du konfirmerats? Svaret jag fick var; "- Är det SÅ nu igen? Men du, jag har INTE gjort det......och du behöver inte ringa Stefan (det är den äldste sonen) för han har inte heller gjort det!"

Sån´t är liiiite    tråkigt ibland, man VILL ju komma ihåg om ens barn är döpta, konfirmerade, gått ur gymnasiet, förlovat sig..... eller hur? Man får en liten tår    i ögat emellanåt.

Men nu kom vi in på andra banor    det här skulle ju handla om vikt och träning.

Simningen går bra, och jag försöker att INTE öka sträckan för fort! Men det ÄR svårt att låta bli   jag VILL ju så mycket!

Vet, av erfarenhet, att det är bättre att skynda långsamt!!

Försöker att simma tre-fyra gånger /vecka, det passar mig bra så här i början.

Senare får det bli oftare, men inte än   

Imorgon är en sån där underbar dag, då jag ska simma    Tänk att så lite kan göra mig så glad!

Ta vara på livets glädjeämnen!!! Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök   

28 september 1994. Detta var den katastrofala dagen, då MS Estonia sjönk......   

DEN dagen "uppfanns" ordet Kris-hantering.

DEN dagen hade det gått 1 år, 3 månader och 28 dagar sen MIN familj hamnade i

kris   en djup och total kris!

Då, när vår katastrof inträffade, fanns ingen hjälp att få, ingen hjälp alls!

Mina barn, och jag själv, sändes ut i omloppsbana runt jorden....

Ja, så kändes det verkligen, vi "svävade fritt" i ovissheten om hur livet nu skulle kunna fortsätta   

Vår pappa och man fanns inte mer   och vi skulle fortsätta livet....men hur skulle det gå till??

Efter att vi sett honom en sista gång, klappat hans kind    och tagit farväl, släpptes vi ut genom sjukhusets dörrar utan minsta stöd från vården.

Mina föräldrar, systrar och vänner    fick ta den tunga biten, att lotsa oss förbi alla grynnor och skär, på farvattnet mot verkligheten.

Jag begriper inte, än idag, att de orkade.

Senare i livet har vi upplevt andra tragedier och vården har ibland tagit sitt ansvar ibland inte.

För mig är det ofattbart att det inte finns rutiner när familjer och enskilda drabbas, såna rutiner som finns när det gäller stora grupper t.ex. vid Estonia-katastrofen.

VÅR trgedi är ju lika stor som andras   även om vi inte är så många.

Jag VET, av erfarenhet, att stödet och hjälpen KAN fungera via Posom-grupper och liknande. Så låt oss jobba för att detta blir rutin, vid ALLA kriser oavsett vilka eller hur många som drabbas!

Hjälp varandra att göra livet lättare,

man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök   

Ja, kampen MOT kilona och FÖR kondisen alltså   och DET är ju inte den enklaste av kamper direkt!

Men just nu känns det bra iallafall   veckans vägning visade bra resultat och jag är nöjd. Klappar mig själv på axeln och säger; - Duktig tjej!

Idag blir det jobb här hemma, på EMMAssage, både förmiddag och kväll    och en tur till simhallen    ska jag hinna med där emellan!

Låter som en VÄLDIGT bra dag, i mina öron   

Den kommande arbetsveckan i Svanskog är, minst sagt, fullspäckad!!

Massagekunder hela dagarna och SPA-gäster tre gånger, till helgen....

kul men slitigt   

Njut av livet, man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök   

Hur ska man hinna allt?

Den frågan kommer INTE särskilt ofta i mitt huvud, som tur är   men nu finns den där iallafall.

Har så jäkla mycket på G just nu och det är ju kul   i och för sig.

Mycket på jobbet i Svanskog (ER AlternativPraktik) med omorganisering och annat, mycket på EMMAssage också (DET gillar jag)

Dessutom ska jag ju få igång träningen inför Vansbro    Tjejsim 2013, börja renoveringen    i ny/gamla praktiken, hinna med mina barn och barnbarn och försöka komma på plats i min nya roll i kommun  politiken.....

Har fått frågan om att även sitta med i Säffle kommuns Handikappråd   Ska fundera lite på det.

Ja ja, jag brukar kunna prioritera rätt bra så jag får försöka lita på min förmåga  nu också.

Igår hade vi en riktigt slitsam kväll på jobbet i Svanskog. Vi hade 15 SPA-gäster på en gång!! 13 av dem skulle ha behandling och vi är två som jobbar   

Efter tre timmars förberedelser, 7 behandlingar (som föll på mig) och service till alla gäster (under ytterligare tre timmar) var vi gaaaanska möra   

Min natt har bestått av KRAMPER (med STOOOORA bokstäver) i benen, ideligen, ideligen....

Men tänk vilket underbart jobb vi har ändå.....att få "Lyxa till det lite" för andra och dessutom få betalt för det!!

Idag blir det en "ofrivillig" vilodag, då jag inte orkar åka till simhallen (har dessutom inte tillgång till    bilen)

Tror jag ska "Lyxa till det" för   Emma Kärleksbarn och Stora Kärleken   med lite fotbad och annat mys. Det har de förtjänat!!

Pyssla om dina kära, man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök